Ljuslingsbacken 19-20 april 2008
Träning för Björn Kastenman

Pernilla - som var en av dem som följde träningen till fots - berättar:

Helgen 19-20 april var vi ett gäng ÖTRrare i varierande storlekar och åldrar som åkte på träningsläger.
Ryttarekipage och icke hästburna medlemmar hade tagit sig iväg tidigt på lördagsmorgonen till en inte helt lätt funnen idyll söder om Skövde vid namn Ljuslingsbacken. Björn Kasterman skulle vidarutbilda våra ekipage i fälttävlansgrenen.
 
Lördagen bjöd på fint väder och trevligt sällskap och en förväntansfull förhoppning av vad denna helg skulle generera i bubblade i oss alla. 

Morgonträningen för ekipagen bestod av markarbete med hopp. Björn upplevdes grundlig och kunning och de flesta ryttare fick sig en tankeställare om halvhaltens betydelse och innebörd. Vi åskådare fick ett sug att sitta upp.

Tre grupper tränades innan den välförtjänta lunchen intogs, vi var några nya i klubben och denna stund var förlösande för oss. Skratt öppenhet och skoj i det gemensama intresset häst kan ju inte annat än att bli bra.
 
Eftermiddagens pass var ute i Björns fantastiska marker.

Som oinvigd terängryttare så måste jag bara skvallra om vilka tuffa tjejer vi har i vår klubb. De mindre ekipagen, inte mer än en tvärhand höga, tar sig över dessa fasta hinder...och de hoppar så stabilt (jag är imponerad). Sen har vi en av våra seniorer..(ursäkta) som inte hoppat ett hinder sedans stenåldern (ursäkta igen)...och hon hoppade hon med som om hon aldrig gjort annat. Wow, tufft gjort Eva-Lena!! 

Ni andra är fantastiska ni med men dessa, största och minsta ekipagen, visade så tydligt för mig det som en hopp/terrängryttare måste ha, beslutsamhet och lugn och framförallt omdöme!

Detta med omdömme var lill Valles ryttare ett brakexempel på. Att i en träningsgrupp med många vuxna i och samtidigt en stor skara åskådare på banan kunna ha kuraget och styrkan av att analysera sina känslor och säga till tränaren att ett hinder inte känndes ok att hoppa, det är omdöme det!! Heja dig Alexandra!!
 
De tre  grupperna red och sedan huserades hästarna in och servades innan vi själva kunde samlas på hotellet för den gemensamma måltiden.

Kalasfint hotell med mycket proffetionell och serviceminded personal huserade in oss. Efter välförtjänt dusch serverades  en god måltid i en fin miljö.

Vi hade möte angående kommande tävlingar och hur ett engagemang i arbetsinsattser ska kunna lösas på ett smidigt sätt. LÄTT!!-ANMÄL DIG DÅ DU KAN. DU HJÄLPER DIG SJÄLV I DIN KLUBB!! Kan tyckas vara enkelt men det är svårt att få folk till våra tävlingar, ransaka dig själv och se din egen insatts!! 

Kvällen blev lång och givande för oss alla, vissa tog en sväng i Skövdes dansliv andra snattrade på om hur hästar har gått och vad träning har gett och livet i stort och smått, sedan sov vi nog alla gott.
 
Söndagsmorgonen..
Hästfolk är ett släkte för sig, visst är det så. Tidigt upp och fodra djur med ett glatt humör och sedan "hem" till hotellet och få sig lite till livs av den gedigna frukostbuffen innan dagens pass påbörjades.

Vädret var inte lika välvilligt som på lördagen men vad gjorde det dem som red. Vi andra fick väl klä på oss bättre!!
Ännu fler typer av terränghinder prövades på och tankar och tips för ekipagen delades ut av Björn.
  
De tre grupperna hade alla olika grunder och erfarenheter i sin terrängridningen och för oss som åskådare blev det en bra utbildning att ta med sig hem och använda på bästa möjliga sätt. Ryttarna har fått många matnyttiga tips och hästarna har erbjudits trevliga stunder med sina ryttare. 
Men det bästa av allt är det sociala som byggs på sådana här sammankomster. Vi umgås över åldrar och titlar, vi har trevligt och alla har vi ett gemensamt mål med vår vistelse tillsammans- att ha roligt med vårt djur hästen. Vi har fått en gemensam upplevelse.

Detta har vi vår klubb att tacka för!!
 
Pernilla